Vi tog ett mycket snabbt beslut om en kortare resa...
Jag gjorde ett höststilleben utanför ett kloster i Provence där vi även tog nattvarden...
Mitt i allt som sker och har hänt under en kort tid kände vi ett stort behov av att komma iväg någonstans tillsammans, bara maken och jag...
Höst bland vinstockarna i Provence...
Så vi åkte ner till Provence...
Morgonvyn från sängen på Le Petit Café...
Vi fann det charmigaste minsta lilla hotell i en liten by som heter Le Vieux Oppéde i regionen Luberon som bara har tre rum...
Hotellet heter Le Petit Café och ägs av ett ungt par som sköter allt på egen hand förutom matlagningen. På restaurangen som de driver i hotellet serveras helt fantastiskt god mat och en typiskt fransk frukost på morgonen med bröd marmelad och café au lait.
Paret gjorde en sådan där totalomvändning från ett stressigt liv i Paris och kände att något nytt behövde hända.
Så fann de sitt paradis i denna ljuvliga lilla by långt borta från storstad och stress.
Detta är utan tvekan en av mina största drömmar som följt mig i många, många år...
Nu kan jag inte låta bli att kika på hus i Provence ;-))
Att slå upp dessa vackra fönsterluckor i naturliga jordnära färger om morgnarna alltså...
Ni förstår varför vi blev totalförälskade i detta underbara ställe!
Hit kommer vi definitivt återvända någon gång...
"Sur le Pont..." an av broarna i Avignon...
En övergiven uteplats på slottet men så inbjudande och helt för oss själva...
Från charmigaste koja till vackert och charmigt slott...
Vi åker vidare för att tillbringa sista natten i ett slott.
Det såg nästan övergivet och bortglömt ut när vi kom och det är ju visserligen inte säsong nu men just på grund av det kostade det underbara rummet vi hyrde på Chateau Roussan inte alls mycket.
Sådana här krukor ska jag beställa hem..
Alla höstlöv gjorde det hela så vackert och här satt vi ute till sena eftermiddagen med varsin bok och drack ett par glas vin precis som på det franska viset.
Det blev en förlängd weekend helt enligt vår önskan som tillbringades långt bort från stora städer och brus i ett vackert och höstlikt Provence. Vi har vilat och sovit, ätit gott och läst böcker. Vi har skrattat och gråtit tillsammans över att vi båda har mist varsin förälder inom loppet av bara nio månader.
Flera av våra vänner har just det senaste året mist någon förälder och detta har fått oss alla att stanna upp lite och inse att det gäller att ta vara på varandra så mycket det går.
Man behöver inte resa bort för att göra det, men visst är det skönt om man kan, och det är mycket lättare att inte göra någonting när man inte är hemma.......
På fredag tar vi ett sista farväl av vår far. En far som jag inte haft sedan jag var liten, men som jag har längtat efter i hela mitt liv.
Jag har på mitt sätt sökt upp honom och försökt ha ett umgänge och jag vet att han var godhjärtad och älskad av så många.
Trots att jag varit arg och förtvivlad över hans oförmåga att finnas som far till mig eller för den sakens skulle morfar till mina barn, så är det ändå min egen far och nu ska han begravas...
Hans lilla lägenhet har vi systrar nu tömt, vilket kändes väldigt märkligt, där har han ju bott i 28 år...
Det har varit några svåra veckor den senaste tiden. Jag har gråtit och pratat och vänt och vridit på tankar och funderingar, men nu har jag inga fler frågor och svaren behöver jag inte längre få...
Jag är så tacksam att jag har maken, mina barn, barnbarnen och flera syskon med mig nu på fredag.
Morgon på slottet...
Utanför klostret
Vi ska vara rädda om varandra!
Så ta nu hand om er ♥
Varm kram
Ann
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar